Fiskar och andra djur i saltvattensakvariumet
Frökenfiskar – är utmärkta nybörjarfiskar, de är robusta och anspråkslösa, alla
dessa fiskar kan leva ihop med anemoner, de kan bli aggressiva som vuxna. De flesta
av dessa arter kan man få att leka. Vissa av arterna lever i stim som grön Chromis.
Clownfisk – vanlig kan bli upp till 10cm, ganska tåliga och härdiga en bra nybörjarfisk
som är lätt att få tag på, har inga speciella krav på vattenkvalitet och foder, förutom att
fodret skall vara omväxlande, man bör låta fiskarna ha anemoner till förfogande. Det är ganska lätt att få clownfiskar i lek, lägger ofta romen under anemonen.
Vitfläckad frökenfisk – (Dascyllys carncus) den vita ryggfläcken är en barometer
på fiskens välbefinnande, kan bli upp till 9cm äter i stort sett vad som helst.
Treprickig frökenfisk- Duscylla trimaculatus är endast helt svart som unge blekna
med tiden, har en vit pannfläck och envit fläck på var sida även här har färgen på
prickarna betydelse för hur fisken mår kan bli upp till 12cm.
Grön chromis – bör hållas i stim på 5-7 stycken för att trivas den är en livlig stimfisk,
som har färger i starkt blå som övergår i grönaktigt kan bli upp till 13cm och de trivs bäst
i korallsnår med rikliga gömställen, simmar ofta ganska högt upp i akvariet äter det mesta.
Kirurgfiskar- dessa fiskar är otroligt vackra och ganska lätta att hålla i ett akvarium,
ett råd är att vill man ha fler arter av kirurgfiskar så inskaffa dem samtidigt, utav egen
erfarenhet så kan dom bli väldigt aggressiva mot andra kirurger, det är inte alltid det blir så, Kirurgfiskar är ganska anspråksfulla beträffande skötsel, måste få tillräckligt med växtfoder t.ex. spenat, sallad, alger och torrfoder äter också räkmix.
De är i rörelse hela dagen och behöver därför stora simytor, men också gömställen, de räknas till de lite mer svåra fiskarna. Acanthurus (coeruleus) är en art som under uppväxttiden har en speciell färgväxling, ungdjur är
lysande gula och får sin vuxenfärg först vid 8-10cm. Kirurgfiskar blir lätt stressiga och får lätt vita prickar.
Tryckarfiskar –
här har fiskarna i denna familj fått namn från deras första ryggfena,
som den kan låsa i öppet eller stängt läge, den kan ligga helt platt på sidan, gömmer sig ofta i springor eller under en sten där den håller fast sig med ryggfenan, det är helt omöjligt att få loss den. De är aggressiva mot fiskar av samma art, de har väldigt starka tänder och kan krossa skal, så håll inte dessa fiskar ihop med räkor och musslor. Äter – vill ha en variationsrik föda av bläckfisk, räkor men tar också torrfoder.
Kejsarfiskar-
Väldigt vackra fiskar med otroliga färger, kan variera i storlek allt ifrån 10cm till 60cm,är ofta aggressiva som vuxna mot andra kejsare är allätare men kan även ge sig på koraller och polyper, vissa Pomacanthus arter som Pomacanthus havarchus kan gå bra min äter inte på korallerna och den har jag haft i 4år, man får pröva sig fram.
Dvärgkejsare-
ganska svår fisk men har den väl acklimatiserat sig så är den härdig och lätt, kan vara svår
att få att äta, man får bjuda på varierad kost som romkorn, räkmix, salladsblad, spenat och torrfoder. Dvärgkejsare brukar gå bra ihop med koraller, men har lätt att få prickar vid stress.
Fjärilsfiskar-
är nog de vackraste fiskarna i saltvattensakvariumet, men samtidigt ganska svåra, dessa fiskar är inget för akvarium med koraller, det finns undantag som Chaetodon kleini, Forcipiger flavissimus och Heniochus man får pröva ibland så går det ibland inte. Vill ha en varierad kost, måste ges smått foder.
Blennider –
om man har problem med trådalger, skaffa en Salaris fasciathus de skrapar alger från sten och glas men se upp när algerna är borta, då måste du mata den med salladsblad och annat grönfoder. De flesta Blennider går bra ihop med koraller, men passa dig för den leopardmönstrade Exallias brevis den har stenkoraller på sin meny.
Kardinalabborrar –
är en lättskött fisk för nybörjaren de gör sig väldigt bra tre fyra stycken ihop,
är munruvare, och äter frysta larver, romkorn och torrfoder.
Smörbultar –
passar utmärkt för korallakvariet, passar bra att ha några stycken, kan ibland hoppa över
akvariekanten, äter plankton, artemia samt tar annat foder också, det är en lätt och fredlig fisk. Släktena Nemateleotris och Ptereleottris dessa är mer frisimmande än andra arterna,
är utmärkta fiskar att ha ihop med koraller.
Pincettfiskar –
de har en smal mun som de letar småkryp med i stenen, kan ta glasrosor, samt ge sig på
kolonianemoner, Chelmon hostratus och Chatedon kleini ska inte vara några problem med, de äter frysta larver, artemia och grönmixer, men det måste vara smått foder.
Royal Gramma –
är egentligen en bottenlevande fisk, väldig lätt och färggrann fisk som i mitt akvarium äter
det mesta t.ex. Artemia, spenat, räkmixer samt tar flingor, går bra ihop med andra fiskar och koraller.
Fiskar som går bra att ha tillsammans med koraller
Kirurgfisk av släktena Zebrasoma/Paracanthusus.
Clownfiskar.
Frökenfiskar.
Havsaborrar av släktet Anthia
Putsarfiskar.
Kardinalabbirren (sphaeramia nematoptera)
Algätande arter av familjen Blennidae.
Smörbultar av släktena Nemateleotis, Gobion,
Ptereleotris, Amblyeleotris, Ambygobius, Crypto centrus.
Valencienna och Gobiosoma
Mandarinfiskar av släktena Synchiropus, neosynchiropus och pterosynchiropus.
De färgrika Poeudochromis arterna går också bra, men kan ta räkor.
Dvärgkejsare av släktet centropyge kan vara värda ett
försök, men man får vara uppmärksam så att inte de börjar äta på korallerna.
Fjärilsfiskar, rekommenderar inte med undantag av
chaetdon kleini, forcipiger flavissimus och heniochus,har själv en chaetedon kleini,
som jag haft i ca 6 månader den har än så länge inte brytt sig om korallerna.
Övriga djur
Turbosnäcka – en bra investering äter alger.
Astrea – den vita snäckan är en riktigt bra algätare i akvariet bör man ha minst 5 på 100l.
Sjögurkor – kallas de avlånga sjöäpplen de äppelformade, de äter smuts och matrester,
snyltfisken (carapus ssp) lever i symbios med sjögurkan, de är ett trevligt inslag i akvariet,
men se upp om sjögurkan dör eller släpper ägg, fiskar och koraller kan dö av giftet.
Huggkräftor – stomatopoder kan komma med levande sten de lever i hålor och är rovdjur som kan länsa hela akvariet på småfisk. De är nattlevande djur som man hör genom att det knäpper på stenen, dessa djur ska man absolut inte ha i sitt akvatium.
Putsaräka – (lysmata grabhomi)Den vita och rödrandiga teckningen stoppar rovfiskarna ätbeteende,gillar att putsa ren fiskarna från parasiter, fiskarna brukar stå i kö för att bli putsade, de måste ha stort utrymme, äter romkorn, mygglarver och artemia. De ömsar skinnet helt ända ut i atenspetsarna, är lätt att ha går bra ihop med fiskar och koraller.
Putsarräka – stenopus hispidus denna röd och vitrandiga räka putsar bra som liten men brukar sluta med putsandet när den blir äldre ömsar också skinnet helt är en lättskött räka som går bra ihop med fiskar och koraller, men var försiktig när du ska lägga i den i akvariet .
Eremitkräftor – är roliga att se på men kan ta sjöstjärnor och fiskar.
Musslor – trdacana är mycket populära hos saltvattensakvaristen den senaste tiden de är väldigt fina och kan växa fort vid rätta förutsättningar. Några arter som är vanliga Tridacna crolea, marima och derasa musslorna kräver mycket starkt ljus, de kräver också en hög kalciumnivå på minst 320mg/l men gärna högre samt tillgång till
jod, strontium och magnesium.
Anemoner – de kan ha både långa och korta tentakler, gillar att sitta strömt, anemonerna är perfekta boställen för clownfiskar, samt vissa frökenfiskar, anemoner har ett starkt nässelgift och de kan fånga andra småfiskar som inte har clownfiskarnas skyddande hinna, en sak som är ganska jobbig med anemoner är att de kryper
omkring de sätter sig själva där de vill, äter finfördelad mat, lever i symbios med clownfiskar, kan brännas så se upp.
Sjöhästar – Det finns många olika sorter
Acklimatisering
Man måste vänja fisk och koraller gradvis, var noga med att mäta saltvattnet så att det överensstämmer med din egen salthalt. Kräftdjur år väldigt känsliga, måste vänjas sakta gärna genom droppmedoden. Tagghudingar måste också tillvänjas sakta, samt ej komma i kontakt med luften, detta gäller också vissa arter av svamp och koraller. Symbiosanemoner behöver långsam acklimatisering.
© Carina Ris – 2010